Igår frågade en person när sista gången jag grät var och varför och jag minndes inte helt när de var. Nu vet jag. Jag gråter nu. Tårarna rinner ner för mina kinder. Djur må vara de bästa som finns och orsakar en en glädje som ingen annan kan ge men dom tar också tillbaka den i sorg när dem förvinner. Roxanne har varit med mig nästan hela mitt liv. Hon är den första storhästen jag red, våga hoppa ordentligt på, tävla på. Trots att Roxanne är väldigt egen har jag aldrig varit rädd, de är som att hennes rygg är den säkraste platsen i världen!
Så det här är för dig gumman:
Du har betytt så mycket för mig. När ingen annan lyssnat har du funnits där och många många gånger har de varit du som lyft upp mig på fötter igen när jag haft de jobbigt. Jag visste att de snart var dags för dig att vandra vidare och även om jag inte är redo vet jag att du är de. Jag kommer aldrig glömma dig min fina fina häst, tack för alla underbara år och minnen jag fått med dig.
Jag älskar dig<3